Vågar du säga ifrån och förändra någons liv?

Häromdagen träffade jag en pedagog som jobbar med förskoleklasser.
Jag frågade hur det kom sig att hon jobbar med det hon gör.
Hon berättade att hon bestämt sig, när hon gick i femman, att hon skulle bli lärare. Det var för henne ett självklart val.
För hon ville inte att något annat barn, ska behöva uppleva det hon själv gjorde som elev.
Hon blev under tre år svårt mobbad, av sin egen lärare.
Det hände att hon blev utkörd ur klassrummet med orden "gå ut, du är så ful att jag inte orkar se dig".

Jag blev mållös när hon berättade om hur läraren agerat och vad det gjorde med hennes självkänsla och hur de tre åren hade varit.
Som tur var, knäcktes hon inte, utan hon beslutade sig för att göra något åt problemet.
Nu är hon pedagog och har under lång tid även jobbat med att utbilda andra pedagoger.

Min spontana fråga var "hur kunde det ske utan att någon reagerade?"
Att andra pedagoger förstått vad just denna flickas utsattes för var ganska uppenbart, för hon tillbringade mycket tid i köket tillsammans med köksan.
Det var kökspersonalen som fick henne att orka gå till skolan varje dag.
Även föräldrarna förstod att något var fel, men var själva så rädda för fröken att de aldrig vågade ifrågasätt henne.
Det här är som ni förstår över 20 år sedan och jag hoppas att något liknande inte förekommer idag.

Men, i samma andetag som jag hoppas det, så vet jag att arbetsplatsmobbning förekommer. Lika frekvent som att barn mobbar varandra, så mobbar vuxna varandra.
Och jag har svårt att tro att den pedagog vi pratar om här "bara" mobbade barn. Troligen mobbade hon andra vuxna också, eller blev själv mobbad och behövde visa sin makt över någon svagare.

Hur agerar vi när vi märker att någon blir utfryst eller mobbad?
Förstår vi att det enligt lag är förbjudet? Vad händer inom oss?
Varför vågar vi inte säga ifrån?

Jag personligen är övertygad om att det underlättar om man har tydliga policys och rutiner runt dessa frågor.
Vad är det som gäller?
Vad gör man och vart vänder man sig om man upptäcker mobbning men inte vågar ta i frågan?

Det är oerhört skönt att ha dokumentering i ryggen, så att man vet vad som gäller. Hur är vi mot varandra?
Hur pratar vi? Hur gör vi vid konflikter?
Vad räknas som mobbning? Vad är jargong och vad är elakheter?
Lyfter vi frågan då och då är det lättare att agera.

Trotsa att man jobbar aktivt mot mobbning i skolor, är vuxenmobbning ändå komplicerat att prata om.
I andra yrkesgrupper där det inte är lika naturligt att prata om dessa frågor, kan steget att ta hjälp vara långt.
Hur är det på din arbetsplats?
Vet du med dig att du borde säga ifrån, borde agera, men inte vågar?

Tänk, om du vågar säga ifrån och förändra någons liv till det bättre?
Vad skulle du vilja att någon gjorde om det var du som var utsatt??