Våga vara nyfiken! Våga vara dig själv!

För ett tag sen, snurrade den här bilden på sociala medier.
Den gjorde oss lite beklämda. För vi hoppas verkligen att det inte är så, att gemene man inte bryr sig, utan bara är nyfiken.

Men, det beror också på vad man menar med nyfiken. Det behöver ju inte nödvändigtvis vara negativt att vara nyfiken.
Det har dock fått en negativ klang. Om man är nyfiken, så är man det på någons bekostnad.
Eller av illvilja. Man är nyfiken för att kunna skvallra.
Men, om man letar på tex Wikipedia om vad ordet nyfiken betyder, så hittar man bland annat "Det är den inre viljan att veta" och "Nyfikenhet hänger samman med lusten till nya intryck"

Man blir nyfiken på....Man vill veta hur saker hänger ihop och varför.
Vi, jobbar mycket med nyfikenheten inom oss.
Just ordet "varför" används mycket hos och av oss.

Det ligger ju alltid någonting bakom ett beslut, ett beteende, en process eller en reaktion.
Och den blir man nyfiken på.
Vi nöjer oss sällan, faktiskt aldrig med att konstatera att det är som det är och det blev som det blev, vi vill veta varför.
"hur kommer det sig att ni började göra såhär?"
Och det är av genuint intresse för att lära oss eller veta mera. Och framförallt för att förstå.
Varför det är så känsligt att ända en rutin eller en process.
Varför vill man inte göra befattningsbeskrivningar och sätta tydliga ansvarsområden.
Varför vill man undvika en konflikt.
Eller, varför får man en oväntad reaktion på en ganska harmlös fråga.

Alla bär på ett bagage. Alla har en historia.
För att citera vår utbildare Alexander Holmberg; "Kommunikation är lätt, men människan är komplex."

Vi tycker att nyfikenhet är av godo, om man är nyfiken av rätt orsaker!
För att få veta vad som gömmer sig inom människor. Vad som driver dem och får dem att ticka.
Men, man bör tänka på att de flesta människor har sin egen kamp, inom sig.
De flesta människor bär på olika sorters sorg och upplevelser, men det syns sällan utanpå.
När man väl vet, vilket bagage människor bär på, förstår man också reaktionerna man får.

Vi kan önska, att man vågade öppna sig lite oftare. Att det vore ok att vara svag ibland och kunna visa sina rädslor och tillkortakommande.
Det skulle göra livet bättre och vi skulle få en mjukare värld.

För när vi vet varför vi gör saker, vad som motiverar oss, kan och vågar säga det högt så når vi andra människor på ett helt annat plan.
De som vågar berätta vad som får dem att gå upp ur sängen, vad som tagit dem till den plats de är på nu och varför de gör det de gör kommer att få kontakt på riktigt med massor med människor.

Om du inte har tid att göra det ordentligt, vad får dig att tro att du ska ha tid att göra det två gånger??

När man påbörjar ett ISO projekt, inför man också avvikelsehantering.
Det är inte så många som utbrister "oj, så roligt" när vi berättar att det ska göras.
Och vi kan hålla med om att det låter tråkigt.
Men, när man får systematik i avvikelsehanteringen, då får man ordning och reda i en organisation och man spar pengar!
DET är en motivator om något att införa avvikelsehantering.

Dock, blir det alltid suckar och stön, när det ska införas.
Avvikelser har en negativ klang ifrån start. Något som avviker är ju inte bra.

Det kan kännas tungt, tidsödande och administrativt.
Och det är en uppförsbacke när man påbörjar arbetet. Men, efter ett tag, blir det nerförsbacke och man börjar se effekterna.
Eftersom vi inte har robotar på alla funktioner i våra organisationer, så kommer det att ske misstag.
Det är mänskligt!
Oftast beror avvikelser på informationsbrist. Den som gav informationen kanske inte gjorde sig förstådd eller den som tog emot informationen kanske missförstod.

Eller, det kom ingen information alls. Och ibland, finns all information men ingen vet vem som ansvarar för den.
Det är det klassiska "alla, någon och ingen"
Alla fick informationen, någon borde ta i problemet och ingen gjorde...
Det kommer man ifrån genom att ha tydliga ansvarsfördelningar som är kommunicerade!

Hur gör man då, med dessa avvikelser?
Jo, det allra bästa är att jobba med förbättringsförslag, så att man slipper avvikelser!
Att ta så kallade observationer på allvar och tänka lite längre. Vad kan hända om vi inte lyssnar när en person kommer med ett förbättringsförslag?
Vad kan konsekvensen bli om vi struntar i observationen? Kan det i förlängningen ge en avvikelse?

Men, när det väl hänt något som avvikit ifrån det man har bestämt, enligt lagar, kundkrav, rutiner eller överenskommelser, då ska man inte bara lösa problemet och sen låta det falla i glömska.
Utan, när själva problemet är löst och en eventuell kund är kompenserad, bör man titta över vad som orsakade problemet och hur man ska säkerställa att det inte händer igen.
För, det man vet är att ett problem som bara släcks för stunden, det återkommer igen och igen och igen om man inte hittar ursprungsproblemet.

Man får ofta höra "men vi kan inte rapportera allt som inte går efter planerna?"
Och nej, det ska man inte heller.
Man ska rapportera det som ger eller kan ge stora konsekvenser.
Ekonomiska eller på annat sätt.
Och det ska vara faktabaserat. Inga hörsägen eller nåt man tror har hänt.
Och konstruktivt. Vad kan konsekvensen bli av att inte korrigera det som hänt?
Tex kan en liten avvikelse, som en olåst dörr, ge stora konsekvenser om något blir stulet och man inte får ut något på försäkringen.
Eller, upprepade små avvikelser, kan göra att en viktig kund, helt enkelt tröttnar och säger upp avtalet.
Så vad som är en avvikelse, är väldigt svårt att säga innan man ser vad som hänt, när och varför.
Vad blir det för skillnad i en organisation som har en avvikelsehantering mot en som inte har det?

Den stora fördelen är att man får kontroll på de stora processerna. Hur fungerar de? Behöver man göra förändringar för att slippa släcka bränder?
Finns det små saker, som gör att det blir irritation eller konflikter?
Om man vet, hur organisationen fungerar och inte behöver lägga tid på problem och kompenserande av dessa, så spar man tid. Och därmed spar man också pengar.
Man får även tid att jobba förebyggande.
Och, man blir aldrig överraskad om en kund ringer och klagar, för man har troligen redan upptäckt missen, åtgärdat den och korrigerat den.
Genom att alla jobbar med avvikelser, så ökar kommunikationen och förståelsen.
Ingenting behöver gömmas undan eller tystas ner, för alla är vana vid att konstatera att ett misstag begåtts och sen tagit hand om det.

En verksamhetschef som jobbar mycket och väldigt framgångsrikt med avvikelser sa till oss när vi pratade om att det kan upplevas som tungt att införa hanteringen som följer.
"Om det finns motstånd mot att införa avvikelse/tillbud och man skyller på tidsbrist, så är det en avvikelse i sig".
Och det är ett bra sätt att se på det!

Om du inte har tid att göra det ordentligt, vad får dig att tro att du ska ha tid att göra det två gånger??

"Klubben för inbördes beundran" - Hur kan det vara fel?

Det finns två ordspråk som man ofta hör.
Det ena är "ensam är stark" och det andra är "klubben för inbördes beundran".

Med det första ordspråket brukar man alltid mena som det låter. Ensam är stark. Klarar sig själv. Behöver ingen. Litar på ingen. Blir framgångsrik för egen maskin.

Det andra ordspråket brukar sägas med lite förakt. Så att man förstår att den klubben inte är helt ok att vara med i.

VI tycker tvärtom! Ensam är inte stark. Aldrig.
Ensam, är ensam. I alla lägen.
Måste ta alla kamper själv. Måste ta alla strider själv. Och är ensam vid framgången.
Att inte ha någon att dela glädje och framgång med, är faktiskt både tragiskt och en fattigdom.
Tillsammans, kan man uträtta storverk både snabbare och lättare.
Genom att ge, så får man.
Genom att vara generös, får man värme och hjälp tillbaka. Genom att dela andras glädje och framgång, blir den så mycket större.
Genom att dela andras sorg så blir den lättare.
Och tillsammans blir inte kampen så tung. Man hjälper varandra att bära. När den ena inte orkar, kliver någon annan in.
Den kompetens som kanske fattas, har någon annan.

Vi ingår i flera olika nätverk och delar bolag med andra. Just för att man blir starkare tillsammans.
Man har ett sammanhang.
Genom att ta del av och dela med oss av andras kunskap och talang, lär vi oss.

Då kommer vi osökt in på den där klubben, "klubben för inbördes beundran."
Ett sammanhang där alla vill väl, hjälper varandra och lyfter varandra!
Det är bevisat att det är det som verkligen fungerar i business sammanhang!

De flesta riktigt viktiga och lönsamma affärerna kommer i från referenser, dvs någon som beundrar det du gör och kan rekommendera dig!
Det blir så kallat "varma referenser".
När man är ute hos kund och hittar ett behov så rekommenderar man sina "klubbkompisar" och deras kompetens till kund.
I 90 fall av 100 blir det affär när man rekommenderar någon vars kompetens och insatser man beundrar och som man kan rekommendera, med hjärtat!

Att ha sammanhang där man vill varandra väl, där man hjälper till att lyfta varandra och marknadsföra varandra, det kan aldrig vara fel!
Det är oerhört inspirerande att träffas, jobba fram strategier och kreativa upplägg tillsammans med andra och hjälpa varandra på traven.
Dela framgång och glädjen. Även om man då även måste dela intäkten och vinsten.
Men, delad glädje är dubbel glädje anser vi.