Hur skulle det kännas att säga nej?

Varför är det så svårt att säga nej?
Hur många saker säger du ja till, tar du ansvar för och sliter med, för att du inte vågar eller upplever att du kan säga nej?
Hur stressad är du över det?
Har du någonsin tänkt på om det verkligen är så att folk förväntar sig att du ska ha koll på allt, vara överallt och göra allt perfekt?
Eller, tror du bara att man förväntar sig det?

Vad skulle hända om du sa nej? Ibland. Till det som verkligen stjäl tid och energi. Eller till det som är tråkigast att göra.
Vad skulle hända om du sa "ja, men då byter vi uppgift!"
Eller om du sa "det låter ju bra, men just nu kan jag inte, fråga någon annan" -eller om man är alldeles wild and crazy och bara säger "nej, jag vill inte!"
Vad skulle hända då?

Vad är det värsta som kan hända?

Ofta är det så att de förväntningar man tror finns, mest finns i det egna huvudet. Man vill inte göra folk besvikna eller inte fullfölja det man lovat.
Man tror eller vet att man gör någon ledsen om man säger nej.
Men, någonstans behöver man börja om stressnivån är hög. Pröva. Smaka på ordet! "Nej"

För, det är också så att det är skillnad på att vara hjälpsam och att bli utnyttjad.
Och känner man att det finns en sned fördelning, så vet ofta fler det. Men, det kan vara väldigt praktiskt att alla vet att "Kim ställer alltid upp! fråga! du får aldrig ett nej där"

Är det dags att ta vara tydlig? Och säga, "sorry, men nej, inte idag, inte nu"
Om du inte respekterar din tid, din balans och ditt välmående. Varför skulle någon annan göra det?

Om du går ut genom dörren och försvinner, vad händer då?

Hur ser det ut hos dig? Är företaget du äger eller är ledare för helt beroende av dig?

Det kan kännas onödigt att dokumentera sina arbetsuppgifter och möten. Tiden är knapp och mycket ska hinnas med.
Att ha viktig information i huvudet och i en lista i mobilen räcker. Kan man tro.

Men, om det händer något oförutsett?
Om något händer som gör att du inte kan vara på jobbet under en tid, vad händer då?
Finns det någon eller några som kan kliva in i ditt ställe? Som vet vad som är viktigt och vad som ska prioriteras?
Vet dom vilka mål företaget har satt upp och vilka strategier som är direkt kopplade till dessa?

Det optimala vore att man som ägare eller ledare hela tiden planerade för att sluta!
Tänk "100åringen som klev ut genom dörren och försvann"

Med det sagt, menar vi inte att det är dags att sälja eller sluta, men om man har det i bakhuvudet så tänker man lite annorlunda.
Om du slutade i morgon. Vad skulle du behöva ha dokumenterat eller förberett då?
Om du skulle vilja sälja ditt bolag, hur kan du visa att kompetensen stannar i företaget?

Det bästa är att tänka förebyggande och utse en ersättare som kan kliva in. Alla nyckelpersoner i ett bolag bör ha koll på vem som kan ersätta dem, utan att det blir alltför trassligt och vilken dokumentation de då behöver få tillgång till.

Om man inte vet i vilken ände man ska börja med dokumentering och uppföljning -tänk kaos.
Worst case scenario.
Vad behöver göras? Vem ska vara inblandad? Vilka ska kontaktas?
En krisplan helt enkelt.

Det är oftast både roligare och lättare att tänka framåt. Vart vill man nå och hur.
Men det kan vara oerhört viktigt att också tänka på vad som händer om det tar stop.

Vad är det värsta som kan hända och hur löser ni det?

Vilken eller vilka risker bör ni ha koll på?

Givers Gain...

Vi på FOKA är med i rätt många olika nätverk.
För att det är kul och intressant att träffa nya människor. För att det blir ganska "ensamt" att vara egenföretagare och man ibland behöver vara i ett större socialt sammanhang.
Och, naturligtvis för att att hitta nya potentiella kunder eller blir rekommenderade till nya kunder.
Det är ju därför det heter "businessclub" i många fall. :-)

Men, vi tror också stenhårt på Givers Gain.Vilket är den starkaste drivkraften i tex BNI och Refferal institute.
Om man ger, så får man.
Och vi försöker att leva som vi lär. Vara intresserade av andra, lära oss av andra, dela med oss av vår kunskap och ha tydliga värderingar.
Vi delar gärna andras hemsidor, bloggar, citat och uppdateringar. Berättar att andra finns.
Gillar sidor, reetwetar och uppmärksammar.
Lyfter andra.
För att det känns bra! Vi blir genuint glada om det går bra för andra.

Vi ser sällan andra företag och människor som en konkurrent utan tänker komplement i stället.
Hur kan vi hjälpa varandra? Hur kan vi hitta gemensamma vägar?
Det finns inget annat sätt att göra det på, tänker vi.
Tillsammans är man starkare än om man är ensam.
Tillsammans blir det roligare.
Att ha någon att dela både glädje och sorg med är ett stort mänskligt behov.

Vi blir ofta uppmärksammade för att vi uppmärksammar andra och får frågan om vi får tillbaks i samma omfattning.
Men, det spelar faktiskt ingen roll.
För, det är inte därför vi lyfter andra, utan för att det är våra värderingar.
Tillstånd smittar, tror vi stenhårt på.
Delad glädje är dubbel glädje.
Delad energi är dubbel energi.

Hur ser du på Givers gain?
Vad får du energi av?
Vad gör dig riktigt glad?

Hur kommunicerar du bäst? Vill du se eller höra information?

När vi människor kommunicerar, använder vi oss av olika kanaler för att ta in information och att ge.
Det som kallas språkmönster. Inte hur man ÄR, utan hur man tenderar att kommunicera.
Några varianter av språkmönster är "se, hör och känn".

Är man en se person, vill man bokstavligen SE information. Man vill se personen man pratar med och man översätter ofta information i bilder.
Det kan vara oerhört svårt att ta viktiga samtal eller information per telefon tex.
För man kan inte SE den man pratar med.
Man tappar information, när man inte ser ansiktsuttryck och annat kroppsspråk. Att vara med i en telefonkonferens kan vara oerhört krävande.
Man kanske måste sitta i ett tyst rum och blunda för att kunna koncentrera sig.
Om man då sitter i ett öppet landskap och inte kan stänga en dörr om sig kan ge stora problem.

Man kanske samtidigt behöver skriva ner information, för att se den.
Dessa personer antecknar också mycket när de är på föreläsningar och andra möten.

Det är lätt att missförstås om man inte tycker om att ringa och prata i telefonen. Om man hellre träffas.
Eller, när man helst vill ha information och kommunikation via mail. Så att man SER vad som diskuteras och kan gå tillbaks och titta på vad som verkligen bestämdes.
Och det blir ibland missförstånd med de personer som har hör som sin starkaste kanal.
Den personen i sin tur, vill gärna ta viktig information via telefonen och kan sitta mitt i ett rörigt öppet landskap och ändå koncentrera sig.
Där den person med visuell styrka kan tappa koncentration på att det är rörigt på skrivbordet..

Den person som är mer hör, kan bli irriterad på att den kollega som är se, envisas med att ta allt viktigt i mail.
Hör personen missar ofta viktiga detaljer i ett mail, för han eller hon bara skummar texten.

Dessa skillnader, kan utlösa ganska jobbiga konflikter, när man inte är medvetna om dem.

Men, när man väl vet hur ens kollega fungerar, kan man uppnå nya sätt att bli effektiv på.
Vid de fall när den som är hör inte vill läsa igenom protokoll tex, är det ju fantastiskt bra att den som är se, läser igenom och sen berättar det viktigaste.

Eller, att den som är extremt hör, kan ta det viktiga samtalet och sen maila informationen till kollegan.
När vi gör det vi är bäst på och förstår var vi är mindre bra och kan anpassa oss och komplettera oss med de personer vi har i vår närhet, då växer vi och når vår bästa nivå.

Tilläggas bör, att den som har "känn" som starkaste kanal, gärna vill ha en känsla med i informationen, genom att lägga handen på den som pratar.
Så, har ni någon i er närhet som alltid lägger en hand på er arm eller rygg, så beror det troligen på att den personen lyssnar bättre om den får göra det!

Vad är du?
Se

 Eller hör?

Och vad är dina kollegor?

Vågar du?

Hur modig är du?

Vågar du, som chef, erkänna att du inte kan allt, inte vet allt och inte har alla svar?
Vågar du be om hjälp?
Har du folk omkring dig som kan minst det du kan och gärna mer?

Har du en dialog med dina anställda? Hur ofta sitter ni ner och pratar om vad ni förväntar er av varandra?

De möten ni har, är dom informationsmöten, eller kommunikationsmöten?
Har alla möten ett syfte? Vet alla vilket syftet är och vad effekten ska bli?

Hur gör du när det blir konflikter? Kan du hantera dem? Gör du det med trygg och auktoritär hand?
Vet du vilka som är dina nyckelanställda? Hur utvecklar du dessa?
Hur gör du för att inte tappa dem eller få dem som konkurrenter?

Om man frågar dina anställda, hur du är som chef...
Vågar du höra svaret?