Det som började som en bra idé blev ett verkligt företag, med anställda.
Åren som rullar på, ger både med och motgång.
Man går ifrån att vara själv och ha allt man behöver i huvudet till att plötsligt vara VD och problemlösare.
När man startar har man inget större behov av styrelsemöten, rutiner och ramar. Det rullar på ändå.
Uppvaknandet, när andra behov plötsligt blir akuta kan vara oerhört jobbigt.
När det som alltid funkat, plötsligt inte längre gör det.
När det blir irritation och konflikter.
När det kommer indikationer på att problemet i organisationen beror på ledarskapet.
Då är det viktigt, att man som ägare kan lyfta blicken och tänka på företagets bästa.
Inte ta det personligt eller tänka på företaget som en del av sig själv.
För den som kickar igång, har en idé, en vision och en mission, kanske inte alltid är den som ska vara ledare och VD när företaget vuxit.
Vad är bäst för företaget, om man tänker strategiskt? Vad är bäst för de anställda?
Precis som när man skiljer sig och ska ta beslut om framtid och barn. Att inte tänka på mitt bästa, utan på barnens bästa.
Det är inte ett misslyckande eller ett nederlag, att bestämma sig för att släppa VD rollen. Att ta in någon extern att driva det dagliga arbetet och själv fokusera på de långsiktiga frågorna.
Om man stagnerat kan det vara precis det som behövs.
Att tänka efter, på riktigt om det är VD man vill vara. Eller om det var roligare när man var i produktionen.
Om man tycker att det är svårt med ledarskap, om man inte gillar att ta i konflikter, om man inte känner att själva drivandet är det man är bäst på, då kanske man ska släppa ifrån sig rollen.
Det är som sagt inte ett nederlag, det är ett smart drag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar