I fredagsmorse, såg vi en "debatt" på TV4.
En man som heter Anders Erikson pratade om de kurser han deltar i som heter "The Raw Man".
De menar att det behövs kurser numer, för att ta fram den riktiga mannen.
Han som nu tydligen gått förlorad, den maskulina mannen, för att män blir förtryckta och kvinnan bestämmer allt.
Enligt dem som håller i kursen "The Raw Man" behöver en man vara maskulin och en kvinna feminin för att en relation ska fungera... I stora drag.
Artikeln om detta ämne går att läsa på DN och heter "På spaning efter den inre mannen".
Med i debatten fanns även Annika R Malmberg, som har lite mer samma syn som oss på detta om manligt och kvinnligt.
För, såhär tänker vi:
Visst, det finns manligt och kvinnligt, det finns feminint och maskulint.
Men, vi pratar inte om feministiskt eller patriarkalt...
Vi pratar om Humanism. Vi pratar om människan. Inte kön.
Vi pratar om hur man kommunicerar och beter sig i sitt språkmönster och beteendemönster.
Och det vare sig man är man eller kvinna.
Hur vi kommunicerar och påverkar varandra, beror på vilka språkmönster och beteendemönster vi har.
Vilka vi är och hur vi upplever relationer och andras kraft påverkas dessutom otroligt mycket av vad vi har med oss i bagaget. Inte alls lika mycket beroende på om man är man eller kvinna.
Det kan upplevas som att en part är "mer på" en den andra. Fixar, ordnar och bestämmer.
Det, hävdar vi beror på att man är "proaktiv", dvs man drivs framåt.
Är man dessutom väldigt "till" så tittar man inte så mycket på problem för man är på väg framåt till målet.
Lever man då med en partner som är "reaktiv", dvs skyndar långsamt och vill tänka efter, så gör denna temposkillnaden att man ofta befinner sig på olika ställen i en process och då har olika utmaningar.
Skulle det också vara så att en av parterna är "ifrån" dvs gör det mesta för att undvika problem eller kanske till och med väljer att inte göra något alls för att inte göra fel, då får man ännu fler utmaningar i relationen.
Detta är inte kvinnligt eller manligt. Det är mänskligt.
Det viktiga är att man ser till att förstå hur varandras sätt att kommunicera är och på vilket sätt man vill bli kommunicerad till. Vet man detta kan man överbrygga barriärerna och förstå varandra på riktigt.
Sen tycker vi att man har missat hela "stor och stark" temat.
Att man är stor och stark betyder inte att man är modig.
Att våga gå utanför sin "comfort zone", att våga visa vem man verkligen är för sin partner, att visa sig svag.
DET är mod!
Och är man modig och vågar säga ifrån, ifrågasätta, visa vad man vill och vem man är, då hittar man också sin riktning och styrka, just den som Anders Erikson pratar om.
Men den ska inte vara en avhängig av att någon annan är feminin och underdånig för då är den inte på riktigt,
utan bara teater och självbedrägeri. Då är det inte svårt att leka modig och stark.
Ditt mod och din styrka måste vara i relation till dig själv inte till andra för då definierar inte du dig själv.
Vi har träffat på oerhört många stora, starka män, som har stora problem med sin manlighet. Helt enkelt för att dom inte är modiga och vågar inte visa att dom kanske är osäkra eller rentav av rädda.
Och kvinnor som är modiga, som vågar ta kommando, vågar står för sina åsikter, utmana sig och andra, hon anses som manlig och ibland t.o.m. manhaftig.
Men, hon är sig själv!
För att få en relation att fungera, vare sig man är kvinna och man, man och man eller kvinna och kvinna, så krävs det kommunikation, öppenhet och mod!
För det är oerhört läskigt att öppna sig, visa vem man är, med både svagheter och styrkor, för då blir man sårbar.
Den stora risken är att man blir sårad.
Och för att våga öppna upp och släppa in, krävs det mod -Inte maskulinitet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar