Var har det ordspråket kommit ifrån? Vi anser att det är fel. Väldigt fel!
Man är inte stark, om man är ensam.
Kanske en stund. Men alla, i alla positioner och alla delar av livet, behöver någon att luta sig emot, få hjälp av, bolla med och testa sina teorier på och få ärliga svar.
Men, det kan vara oerhört läskigt. För, det innebär att man måste släppa in någon, innanför ens murar och in i hjärtat.
Man riskerar alltså att bli sårad... Lurad... Sviken...
Ofta, förväntar man sig inget av andra, för att slippa bli besviken och man vågar inte lita på andra, för att slippa riskera att bli besviken.
Man intalar sig, att man är starkast ensam.
Men, man måste våga släppa in i alla fall en eller två personer.
Helt ensam så orkar man inte, för förr eller senare så kroknar man under tyngden.
Om man berättar, för den man anförtror sig åt, att man gör det, med förväntningen att man ska kunna luta sig mot denna och att den personen kommer att få samma stöd tillbaka när den behöver det så blir det inte lika läskigt.
Det är oerhört viktigt att man som chef förstår att man inte är stark, ensam.
Man kan inte bära allt ansvar, alla problem, alla frågor och beslut ensam. Man behöver luta sig emot sin ledningsgrupp, sina mellanchefer, lära sig att delegera och lita på att det är tillsammans man kommer att lyckas.
Att som VD erkänna att man är osäker, att man behöver bolla frågor och pröva teorier är inte ett bevis på svaghet, utan ett bevis på stort mod och kommer göra omgivningen mycket mera delaktig att också ta ansvar på riktigt!
Vi frågade en hög chef om varför han varit så framgångsrik och fick svaret "för att jag alltid omgivit mig med bra personer, som haft bättre kunskap än jag själv."
Med andra ord, så behöver man inte ha alla svar själv. Inte kunna allt och bära allt själv.
ALLA är starkare i grupp!
Ensam är inte stark, men du är mindre sårbar. Våga vara sårbar för att kunna vara stark!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar